~ Millan ~

Idag ska vi förbi Venjan en sväng för att fira älsklingens pappa. Han är inte hemma när han fyller år så vi firar honom idag istället. Ska prata lite med syrran innan vi åker.

Puss Hej!

Idag ringde svärmor (Älsklingens mamma) hit för att meddela tråkiga nyheter. Älsklingens gammel morfar har somnat in.

Diskuterade med älsklingen när vi var på väg hem från Linköping om vi inte skulle svänga förbi Karlskoga och förbi alla som bodde där för att säga hej. Men vi valde att fortsätta och ta det en annan gång.
Dels för att vi var trötta och bara ville hem så fort som möjligt och sen för att vi inte visste var vi va tack vare den där jäkla GPS:n som visade ut oss i skogen på nån jävla grusväg och en massa annat konstigt.. Åkte juh inte den gamla vanliga vägen som vi brukar om man säger så. Och vi kände inte att vi orkade vända heller utan litade på GPS:n. Men vi är juh hemma iaf.

Men vi fick höra efteråt att det hade inte spelat någon roll om vi åkt förbi Karlskoga för dom var ändå inte hemma.

Älsklingen sa att sist vi var där (hos gammel mormor och gammel morfar) och hälsade på så hade gammel morfar sagt när vi skulle åka hemmåt... "Dröj inte för länge nu" (Alltså tills nästa gång vi skulle komma och hälsa på). Suck! Men tids nog så ses vi alla igen. Det tror iaf jag!

Hoppas att det är bra med lilla gammel mormor iaf efter omständigheterna. Sådana underbara människor. Jag är glad att jag fått träffa dem både.


Vila I Frid "Gammel morfar"

Igår började dagen med att jag fick gå upp vid 8:00. Det var meningen att vi skulle börja åka då men de andra var lite försenade så jag fick sovmorgon :) Hehe!

Väl framme i Falun började vi med att väga in vapnen. Efter det fyllde vi i kort över vilken klass och vilket vapen vi skulle skjuta med. Jag skulle skjuta med både B & C (kaliber 32 & 22). Efter att vi lämnat in korten så hade vi ca 10 min på oss att göra oss i ordning innan våran patrull med C vapen skulle ut på första varvet.

Någon det gick väldigt bra för under varvet var Madde som i slutändan bara tappat 6 träff. Själv tror jag att dom sa att jag tappat 13 träff. Vet inte vad jag höll på med men träffen satt inte där jag ville. Fast vi var uppe på Älvdalens skjutbana dagen innan och sköt in. Men men, så kan det gå ibland.

Adde stackarn då.. vet inte vad han tänkte på under varvet... Men när vi skulle fram och räkna träff så hade Adde noll och Madde hade 12 träff på sin tavla. (Max man kan ha är alltså 6 träff). Adde sköt med andra ord på fel tavla. Vi andra hade lite roligt åt honom men det kan jag lova att jag ångrar.

När det var min tur att gå med B (som jag gjorde ganska direkt efter att vi kom tillbaka med C) så hann jag inte mer  än till tredje stationen för än jag sköt på fel tavla jag också. Men men.. ångrar att jag mobbat Adde lite där. hehe!
Gick inte så bra för mej med B vapnet heller. aja!

På vägen hem iaf. så kläckte jag ur mej att jag hade skänkt en 20 lapp till en dam i Linköping som kommit fram med en lapp på knagglig svenska och ett fotografi på 2 små barn. Och hade jag inte gett henne nått så hade jag fått så dåligt samvete. Även om det skulle vara en bluff.. men det visste jag ju inte för tillfället. Sen blev jag totalt dumförklarad och de andra bara skrattade åt mej. Sen börjar Tom i baksätet.. "Snela jelp mäj... inGa penGar!" Och då började alla skratta ännu mer.. sen sa han igen "Miila.. jelp mäj... snela!" Sen började jag själv skratta så tårarna sprutade.. mascara i hela ansiktet.. skit bra! Hahaha!

Senare när vi kommit hem så kommer Madde, Adde och Ewa på besök och säger att dom har en present med sig till mej.. Fram kommer en sparbössa som dom skrivit en egen text på.. Följande stod på bössa... "Hjep mej snela" "Saving for dummies" och "Pängarna går til alla fadderbarn i afikat" haha!! skit sneeelt!

Tack tack!

Grattis Tommy på 18-års dagen i efterskott! Jag hoppas att du fick en toppen dag och att du hade roligt!
Skulle skriva redan i lördags men det fanns två stycken som ville vara hjälpsamma och trycka på knappar :) Så jag tänkte att jag skriver senare istället så det fick bli nu! :)


Grattis igen!

Ja det kan man väl lugnt säga för imorgon bär det av hemmåt igen, och då kommer jag inte kunna skriva så mycket för det blir jag som ska köra.

Idag har vi (Jag, Danne & Lollo) varit nere på samhället en sväng för att handla. Blev lite mat och annat tjafs :) hehe..

Senare när Patrik kom hem från jobbet så åt vi först mat (Potatisgratäng och grytbitar... mums.. hehe!)
och sen gick Patrik och Danne ut för att byta lite delar på BMWn.
Jag och Lollo "tvingade" oss själva ut i skogen (runt huset) för att plocka lite mer svamp. Ojojoj.. jisses vad många svampar jag hittade.  JAG!! jaa det är sant! fråga Lollo :D Haha!
Och jag kan juh säga att jag vet varför jag hittade så mycket också, och det har jag kommit på alldeless själv. Jo, varken Patrik eller Danne var med.
För sist vi var ut i skogen så gick jag sist (med andra ord bakom Lollo, Danne och Patrik) så dom hade ju redan länsat skogen när jag kom fram.
Lagom när vi kom upp på gården så ringde mamma så jag pratade med henne ett tag. Saknar dom där hemma faktiskt. Sen gick jag bort till Danne och Patrik för att kolla hur det gick för dom. Danne sa att det tog Patrik nån minut bara att byta det där som sitter fram vid däcket på ena sidan. Kommer inte på vad det heter. Länkarm eller nått sånt. Och det var juh bra att det inte krånglade för dom.

När jag kommer in så hinner jag inte mer än ta av mej skorna förrän Lollo säger att hon hittat en fästing på sig. FAAN just ja.. dom där jävlarna hade jag glömt. Sprang in på toa där det var bäst belysning och sliter upp tröjan för att kolla... hittar ingen där... eller där.. eller där..
hmm.. kollar lite på byxorna... Och där.. inte ens en centimeter från huden trippar en liten jävel. I ren panik sprätter jag iväg den lille faan..
Har inte en aning vart den tog vägen, Jag ropar på Lollo som kommer och hjälper mej leta. Men förhoppningsvis lyckade jag träffa handfatet så den for ner där. Sen var det bara att kasta av sig kläderna och hoppa in i duschen. Vilket man ville eller ej.

Efter det så åkte vi alla fyra ut till kyrkogården för att tända ljus hos M. Tog bilen in som sist. Men nu fanns det iaf. belysning. Sen tog vi samma väg ut som vi andra gjorde sist vi tog bilen in. Danne satt i baksätet och sa nått om att det syns vilka som är familjegravar, p.g.a de aningen större gravstenarna. Sen kläcker Patrik ur sig: -"Tsjaa, fast det är ganska dött här"! Men haha tyckte jag, nu va juh han rolig så det räckte. hehehe!!!
När vi kommer ut på parkeringen så kommer det en bil på väg in. Det är Ms Pappa och brorsa. Dom skulle in en sväng till M också. Stod och pratade med dom och efter ett tag så hör vi ett djur som skriker i skogen. Undrade vad det kunde vara och då sa J (Ms pappa) att det var ett rådjurs kid, och då ställde jag en smart fråga (enligt mej själv) är det en sälunge. Bra bra! Inte just! Dom heter Kut och inte Kid. Jaja, men kan juh inte vara bäst jämt! Dom andra fick sig ett gott skratt (som vanligt) men det bjuder jag på! :) sen åkte vi vidare.

På hemvägen tyckte Patrik att vi skulle ut på en liten vildsvins safari. Sagt och gjort. Hittade inte ett enda vildsvin. Åkte ut på en åker för att följa efter några "Renar" (som dom retar mej för) som i själva verket var hjort. En bit in på åkern säger Lollo något fiffigt..  -"Vart tog vägen vägen, vi är på en åker och åker". HAHAHA!! SMART svärmor! Inte för att hon menade det (så blåst är hon inte) ville bara vara lite rolig. Hihihi!! :D

Jooo på tal om "Renar"! Det var så här att i fredags (begravningsdagen) så var vi juh ut till olycksplatsen i karavanen. Och på vägen tillbaka så säger Lollo att jag ska köra försiktigt för det finns mycket djur efter vägen. Och mycket riktigt mitt framför bilen hoppar ett djur upp.  Smartskallen jag var juh tvungen att kläcka ur mej den supersmarta kommentaren  "Vaaah! har ni också renar?" -"Nej Millan, det där är en hjort!" säger Lollo. Bra Milla BRA!!

När vi kom hem sen iaf. så gjorde vi varmar mackor. Sen gick Patrik och "sköt sig i benet" :) Och kvar upp är jag, Danne och Lollo.. eller nej.. inte Danne.. han har somnat på soffan. Så vi ska väl inta "snarklådan" vi också.

Ska väl bege oss hem vid lunchtid imon.

God natt med er!!

Iförgår var det begravning för M.

Dagen började med att vi gjorde oss i ordning och åkte till gamla kyrkan här i Åtvidaberg.

När vi kommer in i kyrkan så får vi våran handblomma (2 st röda rosor) och en psalmbok. Vi går och sätter oss och sen tittar jag upp... Fick tårar i ögonen direkt.

Efter några sånger, psalmer och lite prat och tårar är det dags att förflytta sig till kyrkogården. Pappan, brorsan och några släktingar går fram för att bära ut kistan till begravningsbilen. Därefter får var och en ta med sin blombukett som stått framme i kyrkan vid kistan för att sedan ta med den ut till kyrkogården.

Utanför kyrkan stod många och omfamnade varandra. Sedan började man bege sig till sina bilar för att åka efter begravningsbilen ut till kyrkogården.

Vi börjar sakta men säkert rulla efter i karavanen, och när vi närmar oss en korsning så får vi se att polisen har stoppat trafiken så att alla efter begravningsbilen skulle komma på led. Det tyckte jag var väldigt fint.

Väl framme vid kyrkogården så fick vi gå efter begravningsbilen en bit in på kyrkogården. Väl framme så skulle de anhöriga bära ut kistan ur bilen för att sedan sänka ner den i marken. Johan som var där för att hjälpa till förklarade hur dom skulle göra.

När kistan var nere fick var och en (familjen först givetvis) kasta ner sin handblomma på kistan, och lägga buketten bredvid graven.

Blombuketten som var från oss...

När alla hade lagt sina blommor trädde Johan fram igen och berättade att graven skulle vara klar (grävd igen) inom några timmar, så om man ville så fick man komma dit igen.

Nu var det jobbigaste över... Nu skulle de flesta av oss samlas vid Församslinggården för att prata och dricka kaffe. Där inne så läser Johan och en till upp Blomstergåver och sista hälsningar m.m. Efter det kliver prästen (och två av Ms klasskompisar) fram och berättar att dessa två hade anordnat en bok i skolan som låg vid receptionen där alla som ville kunde skriva en sista hälsning. Boken överlämnades sedan till Ms föräldrar.

Senare kom C (Ms mamma) fram till oss och frågade om inte vi kunde skriva någon rad i boken för det skulle betyda väldigt mycket för henne, självklart svarade vi. Lollo fick börja med att skriva nån rad. Sen var det men tur... Jag tänkte skriva under lollo men R (Ms bror) avbröt och sa att jag fick skriva på ett eget blad om jag ville. Då sa jag att jag inte hade tänkte skriva så mycket. Då sa R att det fanns dom som bara skrivit två ord på en sida. Jaha.. okej tänkte jag, då skriver jag också på en egen sida. När jag var klar så ville Lolla läsa vad jag skrivit. Sen började hon fnittra. Inte skriva så mycket, sa hon sen, du skrev juh nästan en hel roman hehe. R, älsklingen och hon började skratta. En hel roman tänkte jag.. Tss.. det var en mening mer än vad Lollo själv hade skrivit. Hehe!

Efter kaffet åker vi (Jag, älsklingen och Lollo) tillbaka till kyrkogården för Danne ville ha nån bild. Jisses vad blommor det var.

Efter det åkte vi hem för att äta lite innan vi skulle ut igen.

Vid 23:00 tiden skulle de som ville samlas vid Willys parkeringen för att sedan åka karavan ut till olycksplatsen för att tända ljus. När vi kommer in på parkeringen så hinner vi knappt gå ur bilen, sen står Ms pappa där och tar emot oss. Vi står och pratar lite och efter en stund så kommer R (Ms bror) som ville åka med oss ut. Han blev jätte glad när älslingen frågat om han ville det.

Någon minut efter kl.23:00 så börjar vi rulla från Willys parkeringen. Alla i ledet hade sina varningsblinkers på. Det var riktigt mäktigt. Men jag kan tänka mej att det var ännu mäktigare första gången alla åkte ut för då sa de att det var ca 70 bilar som åkte ut. Nu kanske det bara var 30-40 nånting. Men jag tyckte ändå att det var mäktigt. Alla hade prakerat vid sidan av vägen och hade sina varningsblinkers på.

Vi gick fram till ljusen för att ställa ner vårat bland alla som stod där.

Träffade C & J (Ms mamma och pappa) där ute också bland alla Ms vänner och bekanta.

Innan vi åkte hemmåt svände vi förbi kyrkogården igen för att tända ett ljus. Det var jag, älsklingen, Lollo och R.

Jag klev bredvid graven för att knäppa ett kort men fick panik när jag kände att jag stod på jord så jag stutsade upp till de andra och av misstag knäppte jag ett kort (nästan i ansiktet) med blixt. Vilket gjorde att jag blev ännu räddare. De andra bara skrattade åt mej.

Så R sa att han kunde gå runt och knäppa åt mej och tacksam är jag för det. Hehe! Och Lollo sa att hon är rädd för att vara på kyrkogården i mörkret (plus att klockan var efter tolv på natten gjorde inte saken bättre). Det var lite läskigt. hehe!

Vi hade fått tillstånd av Ms mamma att ta bilen ut på de små gångarna (fanns juh inga lampor ännu) så vi skulle slippa gå i mörkret.

Så när vi  skulle åka därifrån för att bege oss hemmåt och släppa av R så var det inte BARA att backa.. Så vi fortsatte frammåt för att hitta en bättre väg ut. Och jag kan lova att kyrkogården inte alls var så liten som den såg ut att vara i dagsljus. Rena rama labyrinten. hehe. Men tillslut iaf. så hittade vi äntligen ut. Sen hände det inte så mycket mer den dagen.

Och jag kan lova att det var en mycket lång och jobbig dag men tack och lov med lite skratt trots allt!

En sista hälsning.
Vila i Frid

Iförgår var det begravning för M.

Dagen började med att vi gjorde oss i ordning och åkte till gamla kyrkan här i Åtvidaberg.

När vi kommer in i kyrkan så får vi våran handblomma (2 st röda rosor) och en psalmbok. Vi går och sätter oss och sen tittar jag upp... Fick tårar i ögonen direkt.



Efter några sånger, psalmer och lite prat och tårar är det dags att förflytta sig till kyrkogården. Pappan, brorsan och några släktingar går fram för att bära ut kistan till begravningsbilen. Därefter får var och en ta med sin blombukett som stått framme i kyrkan vid kistan för att sedan ta med den ut till kyrkogården.

Utanför kyrkan stod många och omfamnade varandra. Sedan började man bege sig till sina bilar för att åka efter begravningsbilen ut till kyrkogården.

Vi börjar sakta men säkert rulla efter i karavanen, och när vi närmar oss en korsning så får vi se att polisen har stoppat trafiken så att alla efter begravningsbilen skulle komma på led. Det tyckte jag var väldigt fint.



Väl framme vid kyrkogården så fick vi gå efter begravningsbilen en bit in på kyrkogården. Väl framme så skulle de anhöriga bära ut kistan ur bilen för att sedan sänka ner den i marken. Johan som var där för att hjälpa till förklarade hur dom skulle göra.
När kistan var nere fick var och en (familjen först givetvis) kasta ner sin handblomma på kistan, och lägga buketten bredvid graven.

Blombuketten som var från oss...

När alla hade lagt sina blommor trädde Johan fram igen och berättade att graven skulle vara klar (grävd igen) inom några timmar, så om man ville så fick man komma dit igen.
Nu var det jobbigaste över... Nu skulle de flesta av oss samlas vid Församslinggården för att prata och dricka kaffe. Där inne så läser Johan och en till upp Blomstergåver och sista hälsningar m.m. Efter det kliver prästen (och två av Ms klasskompisar) fram och berättar att dessa två hade anordnat en bok i skolan som låg vid receptionen där alla som ville kunde skriva en sista hälsning. Boken överlämnades sedan till Ms föräldrar.
Senare kom C (Ms mamma) fram till oss och frågade om inte vi kunde skriva någon rad i boken för det skulle betyda väldigt mycket för henne, självklart svarade vi. Lollo fick börja med att skriva nån rad. Sen var det men tur... Jag tänkte skriva under lollo men R (Ms bror) avbröt och sa att jag fick skriva på ett eget blad om jag ville. Då sa jag att jag inte hade tänkte skriva så mycket. Då sa R att det fanns dom som bara skrivit två ord på en sida. Jaha.. okej tänkte jag, då skriver jag också på en egen sida. När jag var klar så ville Lolla läsa vad jag skrivit. Sen började hon fnittra. Inte skriva så mycket, sa hon sen, du skrev juh nästan en hel roman hehe. R, älsklingen och hon började skratta. En hel roman tänkte jag.. Tss.. det var en mening mer än vad Lollo själv hade skrivit. Hehe!
Efter kaffet åker vi (Jag, älsklingen och Lollo) tillbaka till kyrkogården för Danne ville ha nån bild. Jisses vad blommor det var.

(Bild på graven igengrävd)

Efter det åkte vi hem för att äta lite innan vi skulle ut igen.

Vid 23:00 tiden skulle de som ville samlas vid Willys parkeringen för att sedan åka karavan ut till olycksplatsen för att tända ljus. När vi kommer in på parkeringen så hinner vi knappt gå ur bilen, sen står Ms pappa där och tar emot oss. Vi står och pratar lite och efter en stund så kommer R (Ms bror) som ville åka med oss ut. Han blev jätte glad när älslingen frågat om han ville det. Någon minut efter kl.23:00 så börjar vi rulla från Willys parkeringen. Alla i ledet hade sina varningsblinkers på. Det var riktigt mäktigt. Men jag kan tänka mej att det var ännu mäktigare första gången alla åkte ut för då sa de att det var ca 70 bilar som åkte ut. Nu kanske det bara var 30-40 nånting. Men jag tyckte ändå att det var mäktigt. Alla hade prakerat vid sidan av vägen och hade sina varningsblinkers på.

(Bild på bilarna)

Vi gick fram till ljusen för att ställa ner vårat bland alla som stod där.

(Bild på ljusen)

Träffade C & J (Ms mamma och pappa) där ute också bland alla Ms vänner och bekanta.
Innan vi åkte hemmåt svände vi förbi kyrkogården igen för att tända ett ljus. Det var jag, älsklingen, Lollo och R.

(Bild på graven)

Jag klev bredvid graven för att knäppa ett kort men fick panik när jag kände att jag stod på jord så jag stutsade upp till de andra och av misstag knäppte jag ett kort (nästan i ansiktet) med blixt. Vilket gjorde att jag blev ännu räddare. De andra bara skrattade åt mej. Så R sa att han kunde gå runt och knäppa åt mej och tacksam är jag för det. Hehe! Och Lollo sa att hon är rädd för att vara på kyrkogården i mörkret (plus att klockan var efter tolv på natten gjorde inte saken bättre). Det var lite läskigt. hehe! Vi hade fått tillstånd av Ms mamma att ta bilen ut på de små gångarna (fanns juh inga lampor ännu) så vi skulle slippa gå i mörkret. Så när vi  skulle åka därifrån för att bege oss hemmåt och släppa av R så var det inte BARA att backa.. Så vi fortsatte frammåt för att hitta en bättre väg ut. Och jag kan lova att kyrkogården inte alls var så liten som den såg ut att vara i dagsljus. Rena rama labyrinten. hehe. Men tillslut iaf. så hittade vi äntligen ut. Sen hände det inte så mycket mer den dagen.
Och jag kan lova att det var en mycket lång och jobbig dag men tack och lov med lite skratt trots allt!

En sista hälsning.
Vila i Frid

Igår var vi förbi en blomsterhandel och beställde blommor till begravningen. I Övrigt har vi inte gjort nått speciellt.

Idag har vi inte gjort så mycket heller förutom att vi var förbi skrotnisse och köpte lite delar till BMW:n. Hela 40:- kostade det. Ojojoj!! :) hehe!
Annars har det varit ganska lugna dagar.

Dannes syster ringde till honom tidigare idag och berättade att hans pappa och frun var på väg in till veterinären med Bamse. :( Det slutade med att han fick avlivas. Det är som Gina sagt.. Han lever på övertid. Katten var juh trots allt 19 år gammal. 
Vila I Frid Misse Lilla!

Nu ska vi kolla på lite tv sen måste vi sova för imon ska vi upp tidigt. Kommer bli en mycket jobbig dag ;( 


Skriver väl kanske imon!

R.I.P
M & B