Begravning den 5/9-2008

Iförgår var det begravning för M.

Dagen började med att vi gjorde oss i ordning och åkte till gamla kyrkan här i Åtvidaberg.

(i Åtvidaberg)

När vi kommer in i kyrkan så får vi våran handblomma (2 st röda rosor) och en psalmbok. Vi går och sätter oss och sen tittar jag upp... Fick tårar i ögonen direkt.

(Gamla Kyrkan)

Efter några sånger, psalmer och lite prat och tårar är det dags att förflytta sig till kyrkogården. Pappan, brorsan och några släktingar går fram för att bära ut kistan till begravningsbilen. Därefter får var och en ta med sin blombukett som stått framme i kyrkan vid kistan för att sedan ta med den ut till kyrkogården.

Utanför kyrkan stod många och omfamnade varandra. Sedan började man bege sig till sina bilar för att åka efter begravningsbilen ut till kyrkogården.

Vi börjar sakta men säkert rulla efter i karavanen, och när vi närmar oss en korsning så får vi se att polisen har stoppat trafiken så att alla efter begravningsbilen skulle komma på led. Det tyckte jag var väldigt fint.

På väg till kyrkogården.

Väl framme vid kyrkogården så fick vi gå efter begravningsbilen en bit in på kyrkogården. Väl framme så skulle de anhöriga bära ut kistan ur bilen för att sedan sänka ner den i marken. Johan som var där för att hjälpa till förklarade hur dom skulle göra.
När kistan var nere fick var och en (familjen först givetvis) kasta ner sin handblomma på kistan, och lägga buketten bredvid graven.


Blombuketten som var från oss...



När alla hade lagt sina blommor trädde Johan fram igen och berättade att graven skulle vara klar (grävd igen) inom några timmar, så om man ville så fick man komma dit igen.
Nu var det jobbigaste över... Nu skulle de flesta av oss samlas vid Församslinggården för att prata och dricka kaffe. Där inne så läser Johan och en till upp Blomstergåver och sista hälsningar m.m. Efter det kliver prästen (och två av Ms klasskompisar) fram och berättar att dessa två hade anordnat en bok i skolan som låg vid receptionen där alla som ville kunde skriva en sista hälsning. Boken överlämnades sedan till Ms föräldrar.
Senare kom C (Ms mamma) fram till oss och frågade om inte vi kunde skriva någon rad i boken för det skulle betyda väldigt mycket för henne, självklart svarade vi. Lollo fick börja med att skriva nån rad. Sen var det men tur... Jag tänkte skriva under lollo men R (Ms bror) avbröt och sa att jag fick skriva på ett eget blad om jag ville. Då sa jag att jag inte hade tänkte skriva så mycket. Då sa R att det fanns dom som bara skrivit två ord på en sida. Jaha.. okej tänkte jag, då skriver jag också på en egen sida. När jag var klar så ville Lolla läsa vad jag skrivit. Sen började hon fnittra. Inte skriva så mycket, sa hon sen, du skrev juh nästan en hel roman hehe. R, älsklingen och hon började skratta. En hel roman tänkte jag.. Tss.. det var en mening mer än vad Lollo själv hade skrivit. Hehe!
Efter kaffet åker vi (Jag, älsklingen och Lollo) tillbaka till kyrkogården för Danne ville ha nån bild. Jisses vad blommor det var.

(Bild på graven igengrävd)

Efter det åkte vi hem för att äta lite innan vi skulle ut igen.

Vid 23:00 tiden skulle de som ville samlas vid Willys parkeringen för att sedan åka karavan ut till olycksplatsen för att tända ljus. När vi kommer in på parkeringen så hinner vi knappt gå ur bilen, sen står Ms pappa där och tar emot oss. Vi står och pratar lite och efter en stund så kommer R (Ms bror) som ville åka med oss ut. Han blev jätte glad när älslingen frågat om han ville det. Någon minut efter kl.23:00 så börjar vi rulla från Willys parkeringen. Alla i ledet hade sina varningsblinkers på. Det var riktigt mäktigt. Men jag kan tänka mej att det var ännu mäktigare första gången alla åkte ut för då sa de att det var ca 70 bilar som åkte ut. Nu kanske det bara var 30-40 nånting. Men jag tyckte ändå att det var mäktigt. Alla hade prakerat vid sidan av vägen och hade sina varningsblinkers på.

(Bild på bilarna)

Vi gick fram till ljusen för att ställa ner vårat bland alla som stod där.

(Bild på ljusen)

Träffade C & J (Ms mamma och pappa) där ute också bland alla Ms vänner och bekanta.
Innan vi åkte hemmåt svände vi förbi kyrkogården igen för att tända ett ljus. Det var jag, älsklingen, Lollo och R.

(Bild på graven)

Jag klev bredvid graven för att knäppa ett kort men fick panik när jag kände att jag stod på jord så jag stutsade upp till de andra och av misstag knäppte jag ett kort (nästan i ansiktet) med blixt. Vilket gjorde att jag blev ännu räddare. De andra bara skrattade åt mej. Så R sa att han kunde gå runt och knäppa åt mej och tacksam är jag för det. Hehe! Och Lollo sa att hon är rädd för att vara på kyrkogården i mörkret (plus att klockan var efter tolv på natten gjorde inte saken bättre). Det var lite läskigt. hehe! Vi hade fått tillstånd av Ms mamma att ta bilen ut på de små gångarna (fanns juh inga lampor ännu) så vi skulle slippa gå i mörkret. Så när vi  skulle åka därifrån för att bege oss hemmåt och släppa av R så var det inte BARA att backa.. Så vi fortsatte frammåt för att hitta en bättre väg ut. Och jag kan lova att kyrkogården inte alls var så liten som den såg ut att vara i dagsljus. Rena rama labyrinten. hehe. Men tillslut iaf. så hittade vi äntligen ut. Sen hände det inte så mycket mer den dagen.
Och jag kan lova att det var en mycket lång och jobbig dag men tack och lov med lite skratt trots allt!


En sista hälsning.
Vila i Frid

Trackback
RSS 2.0